måndag 6 maj 2013
lördag 4 maj 2013
Tävling på Aftonsol 03.05.13
Vi kom dit lite för tidigt, så Sally fick stå och äta i släpet en stund medan jag laddade upp med tupla och lyssnade igenom Justins akustiska album. Vilket lugnade ner mig ganska mycket och hjälpte mig få nerverna i schack! När 70 klassen började lastade vi ut sally och fixade henne, sen red jag fram ganska länge. Hon var också ovanligt lugn och kändes jättefin! Sedan hoppade jag fram, och inga problem där heller.
När det var vår tur att starta 90 cm, började hon tagga till riktigt ordentligt. Kom lite fel på några hinder men i det stora hela kändes det bra, inga nedslag och ingen vägring. Efter grundomgången fick jag vänta på ny startsignal för omhoppningen. Red lite snabbare, och lite kortare vägar men riskerade endå inte för mycket. Felfri där också, vilket gjorde oss till den enda dubbelnollan i klassen och därmed vinst.
Det var vår första placering tillsammans, och var så stolt över min finafina ponny så jag ville spricka. Det är sådan otrolig känsla att få bekräftelse för allt vårt slitande, och alla träningar.
Sen var det dags för 100 cm, och eftersom vi från början skulle ha varit fyra i klassen, men en strök sig, så var det meningen att det bara skulle ha varit clearround, men tydligen skulle det vara omhoppning trots allt, så då var det att lära sig omhoppningsbanan på två sekunder sen in och hoppa.
Den här rundan kändes ännu bättre än 90 banan, och även fast det var 100 cm flög hon över hindrena som ingenting. Dock red jag en dålig väg till sista hindret och det blev en ganska snäv sväng, Sally kompenserade dock upp det och taxerade rätt in, tog med sig en bom med bakbenet. Men eftersom vi hade minst fel av alla startande i klassen vann vi endå.
Med tanke på att det var vår första 100 cm start någonsin är jag stoltare än någon annan att vi faktiskt kom runt banan, och nedslag hit eller dit. Att vi sedan vann var bara fruktansvärd tur, vilket var otroligt roligt!!
Det var en lycklig tjej som gick och sova igår.
(laddar upp filmer ikväll!)
När det var vår tur att starta 90 cm, började hon tagga till riktigt ordentligt. Kom lite fel på några hinder men i det stora hela kändes det bra, inga nedslag och ingen vägring. Efter grundomgången fick jag vänta på ny startsignal för omhoppningen. Red lite snabbare, och lite kortare vägar men riskerade endå inte för mycket. Felfri där också, vilket gjorde oss till den enda dubbelnollan i klassen och därmed vinst.
Det var vår första placering tillsammans, och var så stolt över min finafina ponny så jag ville spricka. Det är sådan otrolig känsla att få bekräftelse för allt vårt slitande, och alla träningar.
Sen var det dags för 100 cm, och eftersom vi från början skulle ha varit fyra i klassen, men en strök sig, så var det meningen att det bara skulle ha varit clearround, men tydligen skulle det vara omhoppning trots allt, så då var det att lära sig omhoppningsbanan på två sekunder sen in och hoppa.
Den här rundan kändes ännu bättre än 90 banan, och även fast det var 100 cm flög hon över hindrena som ingenting. Dock red jag en dålig väg till sista hindret och det blev en ganska snäv sväng, Sally kompenserade dock upp det och taxerade rätt in, tog med sig en bom med bakbenet. Men eftersom vi hade minst fel av alla startande i klassen vann vi endå.
Med tanke på att det var vår första 100 cm start någonsin är jag stoltare än någon annan att vi faktiskt kom runt banan, och nedslag hit eller dit. Att vi sedan vann var bara fruktansvärd tur, vilket var otroligt roligt!!
Det var en lycklig tjej som gick och sova igår.
(laddar upp filmer ikväll!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)